Wrap Rage

Hur intuitivt OS X än påstås vara så var det allt annat än smärtfritt att börja arbeta i när man kom direkt från Windows. Nu gick jag förvisso över till Mac för nästan ett år sedan och är numera väldigt bekväm i OS X, men en artikel i senaste numret av MacWorld (juni 6. 2010) påminde mig om den frustration jag upplevde vid övergången.

Klippa och klistra
Det fungerar inte att klippa ut filer i Finder med cmd+X (trots att alternativet finns under Edit), man får nöja sig med att kopiera, eller dra filen till en ny mapp.

Mappar överst
Det går inte att alltid visa mappar överst. Även om OS X variant är mer logisk så blir det snabbt frustrerande när man till exempel försöker gräva sig ner i en katalogstruktur men först måste skrolla för att hitta mapparna.
Går att lösa genom att installera TotalFinder, som även har en del annan schyst funktionalitet, till exempel flikar. (Tack till MacWorld)

Kommando för att öppna filer/mappar
Enter/Return används inte alls för att öppna filer och mappar, utan istället för att redigera filnamnet. Att öppna filer via tangentbordet görs istället med cmd+ner eller cmd+O. Det kändes väldigt konstigt då man vanligtvis vill öppna en fil oftare än redigera namnet.

Maximera fönster
Den gröna plus-knappen motsvarar inte ”maximera fönster”, den har mer funktionen ”gör fönstret så stort som det behövs”.  Som van att jobba i maximerade fönster störde det mig något otroligt i början, men numera har jag vant mig vid att jobba i program även om de inte går från kant till kant.
Med SizeWell får du bättre kontroll över plus-knappen. (Tack till MacWorld)

Position av fönster-knappar
Fönster-knapparna (stäng, minimera och zoom) sitter på ”fel” sida. Men det var när jag kom på mig själv med att försöka flytta dem till högerkanten som jag insåg att det hade gått för långt. Jag började därefter anpassa sig till Apples varianter. Think ”different”, right?

Less på musarm och kladdiga tangenter? Häromdagen var jag på studiebesök hos Tobii som sysslar med ögonspårning (eye tracking), vilket möjliggör datorstyrning med ögonen.

Efter att ha kommit in på deras huvudkontor där inte en kvadratmeter gått till spillo så var det den trevliga atmosfären som först slog mig. När jag dessutom hade fått leka med deras prylar och pratat med ett par utvecklare var det svårt att slita sig därifrån.

Men vad ska ögonspårning vara bra för? Tja, personer med funktionshinder är kanske den självklaraste målgruppen just nu. Om man inte kan röra sig eller prata så är det ett utmärkt verktyg för kommunikation, då ögonen ersätter musen och lämplig programvara fixar resten. Ett annat område som Tobiis teknologi lämpar sig för är forskning, till exempel psykologi-studier kring vad vi fokuserar blicken på i olika situationer.

Ytterligare ett område är spelmarknaden, som ständigt letar nya innovationer. Till exempel skulle det kunna räcka med att man närmar sig och fäster blicken på karaktärer, för att de ska titta åt ditt håll och börja kommunicera med dig. Det blir mycket mer intuitivt än att behöva ta hjälp av handkontrollen.

Men generellt tror jag att ögonspårning fungerar bäst i kombination med mus och tangentbord, inte som en ersättare till dem. Det finns ett par funktioner som jag särskilt fastnade för.

• Automatisk scrollning: när man läser ett dokument och börjar närma sig botten på skärmen så scrollas sidan automatiskt ner.
• Snabba förflyttningar med muspekaren: genom att fokusera blicken på en punkt på skärmen (och eventuellt hålla ner en tangent) så dyker muspekaren upp där. På så sätt behöver man inte dra muspekaren långa sträckor över skärmen. Det går snabbare och risken för musarm minimeras.

Får man dessutom möjligheten att experimentera lite med ögonspårning så finns det nog mycket smart funktionalitet att upptäcka. Det verkar dock som att vi får vänta 5-10 år innan laptops levereras med inbyggd ”eye tracker”. Men håll ögonen öppna.

Spotify har fått sig en rejäl uppgradering. Nu kan man koppla det till Facebook för delning av spellistor och dylikt, skicka låttips till varandra inom Spotify och lite annat trevligt. Hela listan med ändringar och en vägledande video finns på deras blogg.

Men den funktionalitet jag längtat mest efter och som nu dök upp är möjligheten att lägga in lokala filer i musikbiblioteket. Låtar som inte Spotify har men som du har på datorn kan nu alltså hämtas och spelas upp i ett och samma program. Super!

Det enda jag egentligen saknar just nu är möjligheten att ha spellistor med underkategorier.

Sådär, då är bloggen uppe igen, numera baserad på WordPress. Fick av någon anledning för mig att bygga en egen blogg tidigare, vilket visade sig generera mer krångel än flexibilitet i längden. Nu blir det till att börja om på ny kula istället.